Akademisk ridkonst

Här vill jag dela med mig av mina personliga tankar kring Akademisk ridkonst. Om du vill ha en bra allmän beskrivning av vad Akademisk ridkonst är, gå till Knighthood of the Academic Art of Riding och Akademisk ridkonst.

För mig är Akademisk ridkonst mer än bara ridning. Det är snarare en filosofi, som omfattar en helhetssyn på umgänget med hästen. Men för mig är det mer än så. Den Akademiska ridkonsten har förändrat mig som person, t.ex tycker jag att jag ser saker med en större öppenhet och ödmjukhet numera. Jag kan heller inte separera min syn på ridning och samvaron med hästarna från min hästhållning. Mer om det kan du läsa under Om mig.

Jag halkade in på ett bananskal, medlockad av en kompis på en kurs för Bent Branderup. Det var som att komma hem. Här fanns allt det jag saknat när jag ridit för olika instruktörer. Jag var innerligt trött på ”driv på och håll emot”. Här fick jag lära mig hur man kan göra istället. Att ha många problem med egna hästar, och att se hur många andra som hade liknande problem, hade lett till mycket funderande över vad vi gör för fel. Och här står en man som säger att man på detta sätt kan rida sjuka hästar friska. Klart man blir nyfiken!

Jag fann en tydlig röd tråd och framför allt fann jag en stor respekt för hästen. Som Bent säger: ”Om du kommenderar din häst kan du möjligen få den att exercera, men aldrig att dansa…”

Jag ser i den Akademiska ridkonsten en helhetssyn på hästar och ridning, med stor respekt för hästens godhet och lojalitet. En syn som inte rymmer tanken att hästar är dumma eller ute efter att bråka med oss. Hästar behöver inte en tuff hantering. Däremot finns felhanterade, missförstådda hästar i mängd, som uppför sig illa av den anledningen. Dessa hästar behöver lära sig att visa respekt, men de behöver också mötas av respekt!

Några andra bärande tankar jag har kring den Akademiska ridkonsten:

  • Samtidigt som jag är ledaren är hästen och jag partners.
  • Hästen är en spegelbild av vår egen förmåga. (Tufft att inse!)
  • Det är inte vi som lär hästen, det är hästen som lär oss.
  • Man ska rida för att det är roligt, så att det blir roligt, för båda parter.
  • I utbildning av häst och ryttare bör man aldrig ha bråttom och aldrig tjata.
  • Hästen ska skolas med klokskap och mjuka medel.
  • Ridning och umgänge med hästar skall vara en ren njutning!
  • …och så det viktigaste av allt – att dressyren är till för hästen,
    inte hästen för dressyren.

Den sista punkten leder oss till insikten att man inte behöver ha en speciell slags häst för att rida dressyr. Dressyren är till för alla hästar, oavsett ras, oavsett användningsområde, oavsett nivå. Vare sig du vill tävla i dressyr, hopppning eller femgång, eller om du istället vill njuta av naturen tillsammans med din häst, eller rent av vill utbilda dig så långt som möjligt inom ridkonsten, så behöver din häst utbildas till att bära en ryttare på bästa möjliga sätt. Så kan din häst hålla sig frisk och stark och skänka dig glädje även upp i hög ålder.