Jag undrar om man någonsin blir riktigt klar över hur viktigt det är med basics i utbildningen av sig själv och hästen. Eller rättare sagt så tror jag att det ofta är så här: Man tror att man har basics på plats, för det man vill göra verkar funka. Men så ska man göra något bara lite svårare, och så upptäcker man att det inte går riktigt som man vill. Är det den nya övningen som är för svår? Nej, egentligen inte, det är bara det att något i grundarbetet inte är riktigt på plats.

Ofta har man gjort det nästan klart, men när arbetet blir det minsta svårare så räcker det inte med nästan. Då får man vackert gå tillbaka och reparera det man har missat. Och det är ju ingen fara med det, så länge man förstår att det är det som det handlar om.

Och så rider man på ett tag, glad i hågen över att ha varit klok som en uggla och ännu en gång gått tillbaka till basics. Man känner sig nöjd med sig själv, tills den dag då man känner sig redo att gå vidare till något svårare, och upptäcker att det inte går riktigt som man vill… Ja, ni förstår själva.

Så idag har vi, precis om utlovades igår, tränat på att styra. Det vill säga att hästen ska svänga för yttertygeln, och göra det lätt. I lång och låg form, i lite högre form, ja, i vilken form som helst. Och att man inte lurar sig själv med att ta till ytter skänkel om hästen inte svarar riktigt rätt för ytter tygel.

Fokus under veckan är mycket på lättheten för hjälperna, så vi flyttar bogar och bakdelar så det står härliga till! För som Christofer så ofta och klokt säger – Det är inte övningen som hästen behöver förstå, det är hjälperna!