Undervisningen 2015 är igång

Efter en riktigt lång och skön julledighet är det så roligt att dra igång undervisningen igen. I och för sig så tjuvstartade jag lite på Sparreholms slott för en dryg vecka sedan, men idag drog det igång ”på riktigt”.

Idag var jag hos Vikbolandets RF, i regi av AR-sektionen. Det är så roligt att se hur hästar och ryttare har utvecklats under vintern, trots att förutsättningarna inte alltid är de bästa, då de flesta av mina elever inte har tillgång till ridhus.

Idag har jag mött en häst som tack vare sin ryttare har längt ut sin överlinje så fint och som nu går FRAMÅT i galoppen istället för att krulla ihop sig och gunga fram som en gunghäst. En annan häst har funnit ro i den ram som ryttaren ger och ser mer och mer harmonisk ut. En ryttare har jobbat så fint med sin sits och kommunicerar med sin häst med finare och finare hjälper. Och en har övat skolor så fint så att skolorna börjar gå från att vara en övning till att bli ett medel för lösgjordhet, reglerbarhet och stabilitet, och så småningom för samling.

Att undervisa är så roligt och det ger så mycket. En stor del är glädjen i att se ryttare och hästar utvecklas, men en annan del handlar om min egen utveckling. Att hela tiden vara tvungen att sätta ord på vad jag gör, att få frågor från elever som jag ibland måste klura ett tag på, att ibland inte nå fram med det jag säger och bli tvungen att formulera om mig, att möta en häst eller ryttare där det som ”alltid” fungerar plötsligt inte gör det, allt detta ger förstås väldigt mycket till min egen ridning och min förståelse för olika hästar och människor.

Så tack, alla mina elever, och inte minst era hästar, ni ger mig väldigt mycket!

Melissa o jag2 liten

Melissa, 21 år. Hon har också lärt mig väldigt mycket!

 

Det här inlägget postades i Essäer, Ridning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *