Första helgen i september var Heroe med mig på sin första kurs för Bent Branderup. Att åka på kurs med en ung häst är lite speciellt. Heroe har visserligen varit med om en hel del resande, eftersom han först kom från Spanien till Skåne, och sedan från Skåne till mig i Sörmland. Men han är ju inte van att vara på kurs.

Om man tänker sig att kurser på olika håll ska vara en del av hästens liv, så är det förstås viktigt att hästen får lära sig just att vara på kurs. De första gångerna är det inte säkert att det är ridningen eller markjobbet som är i fokus, då det är mycket annat runt omkring som ska tränas på. Först ska lastningen fungera lugnt och fint. Så ska hästen vänjas vid att åka transport. Han ska kunna träffa främmande hästar i ett främmande stall utan att det blir stökigt. Eftersom våra hästar går på lösdrift här hemma måste de också vänja sig vid att stå i box ett par dagar. De ska finna sig tillrätta i ridhus och med publik. Och så ljudet i högtalare när instruktören pratar. Det är mycket för en ovan häst!

Heroe är bara fem år, men han skötte allt detta med den äran. Det som var svårast var helt klart att stå i box från fredag kväll till söndag eftermiddag. Utöver ridpassen gick vi ett par promenader med honom varje dag, så att han fick komma ut och beta och se sig omkring.

Inte nog med att det var hans första kurs, dessutom hade jag bestämt mig för att göra groundwork- och longetestet. Detta är ett test som ingår i utbildningsskalan om man vill vara medlem i AR:s riddarskap. Eftersom jag gjorde mitt riddarprov 2007 så är jag redan medlem, men testerna har gjorts om en hel del, och detta test fanns inte på den tiden. Heroe är supersäker på delarna som ingår i testet, så det kändes inte så märkvärdigt.

Men vad hände? Jag vet inte, men jag blev så fruktansvärt nervös av någon anledning. Mer nervös än jag någonsin varit på den tiden jag tävlade. Mer nervös än när jag gjorde mitt väpnarprov eller mitt riddarprov. Knäpptyst i ridhuset och alla hörde hur jag profylaxandades! Men apropå supersäker, trots att Heroe måste ha undrat vad jag höll på med, så är hans lägstanivå i detta arbete så pass hög, så godkända blev vi ändå på testet!

Bent tyckte att Heroe är en väldigt kapabel häst. Som han sa – med vissa hästar måste man fundera på vilken typ av arbete som är lämpligt och som ger mest; ground work, longering, arbete vid hand eller ridning. Men där Heroe är nu, menade han, så är det bara att välja vilket man själv har lust med, hästen är kapabel till vilket som.

Jag har gjort väldigt mycket ground work med Heroe, helt enkelt för att det är i det arbetet som han har haft lättast för att slappna av och släppa på sina spänningar. Just nu är longeringen väldigt givande. I ridning och i arbete vid hand har han däremot lätt blivit väldigt spänd, men nu börjar han kunna slappna av mer och mer i ridningen. Så den närmaste tiden kommer fokus att ligga på longering och ridning.

Vad tar jag främst med mig från denna kurs då? Ja, det vanliga, får jag väl säga – gör mindre så får du oftast mer! Men även att jag kan börja jobba med mer avancerade saker i longeringen. Dags att lämna komfortzonen och komma vidare helt enkelt! Mer samling och vändningar mot piruetter står på dagordningen.

Jag har tyvärr inga bilder från testet eller longeringsarbetet, men ett par stycken från söndagens arbete vid hand blev det i alla fall.

Först lite arbete i stillastående.

Först lite arbete i stillastående.

Att arbeta hästen från utsidan,  med fyra tyglar i en hand,  gåendes baklänges,  det måste vara en helt egen konstart...  :)

Att arbeta hästen från utsidan, med fyra tyglar i en hand, gåendes baklänges, det måste vara en helt egen konstart… :)

...och när man sen ska ha tyglarna i "fel" hand så blir det ju inte lättare!

…och när man sen ska ha tyglarna i ”fel” hand så blir det ju inte lättare!

Average Rating: 4.9 out of 5 based on 207 user reviews.

Det här inlägget postades i Essäer, Ridning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *