Innertygeln

Det dök upp en intressant fråga på ett AR-forum för ett tag sedan. Frågan löd:  ”Om man inte använder inner tygel för att skapa ställning i nacken, vad har då inner tygel för funktion? Har den ens någon funktion då?? Börjar misstänka att innertygeln stjälper mer än den hjälper…”

Som sagt en intressant frågeställning, som också fick många intressanta svar om hur man ser på detta. Jag ska här försöka reda ut min syn på det hela.

Vi skiljer på direkt tygel (går till munnen/nosen) och indirekt tygel (går mot hästens hals/bog/manke utan att gå bakåt). Frågan gällde den direkta tygeln. En del svar gick ut på att ställning skapas från sitsen, och att tygelhjälpen alltså inte behövs. Jag delar inte den uppfattningen. Eller jo, jag delar den såtillvida att målet är att kunna forma hästen runt inner sittben och skänkel, men för de allra flesta är det nog svårt att börja där. Man får skilja på målet och vägen till målet!

Vägen till målet går i det här fallet via just direkt innertygel. Direkt innertygel används vanligtvis för att lära in ställningen via kapson. Eller kanske mer korrekt uttryckt: att lära in en korrekt reaktion när jag tar i inner kapsontygel. Som allt annat vi vill lära hästen är det en pedagogisk process, det är inte något självklart för en häst hur vi vill att han ska reagera när vi tar i en viss tygel på ett visst sätt. När jag jobbar med denna process har jag alltid två saker i huvudet – dels att vara lätt och snabb i mina signaler så att jag aldrig blir kvar i tygeltaget, dels att tygelhanden inte får skapa motstånd i hästen, uppgiften är ju att skapa mjukhet. Vi pratar därmed om små rörelser i fingrarna, lite vibrato skulle man kunna kalla det.

Inlärning av ställning och fram-och-neråtsökning via kapson.

Inlärning av ställning och fram-och-neråtsökning via kapson.

Heroe ZM, PRE, 4 år

Heroe ZM, PRE, 4 år

Eftersom många av oss vill arbeta våra hästar från marken är det också viktigt med korrekta reaktioner på tyglarnas olika signaler. På marken har vi ju inte tillgång till sittben och skänklar (även om kroppsspråk och spö till viss del kan likna dessa).

El Diablo i arbete vid handen.

El Diablo i arbete vid handen.

Det är viktigt att lära hästen korrekta reaktioner på ALLA hjälper. Även om vi räknar sitsen som den primära hjälpen och hand och skänkel som sekundära, så betyder inte det att vi kan strunta i att lära hästen rätt reaktioner på de sekundära hjälperna. Alla hjälper har sin funktion, och var och en av dem kommer att behövas vid ett eller annat tillfälle genom hästens hela utbildning.

Men när är det då risk att innertygeln stjälper mer än den hjälper? För den risken finns verkligen! Ja, enkelt uttryckt när du missar att vara tillräckligt snabb med eftergiften, eller annorlunda uttryckt, om du blir kvar i tygeltaget. Grundtanken är att du lösgör din häst via innertygeln (direkt och indirekt) så att hästen kommer bort från innertygeln. Enkelt uttryckt kan man se hästens utbildning för tyglarna i tre steg:

1. Via ställning och böjning i innersidan få hästen bort från den inre tygeln.
2. Hästen söker sig till den yttre tygeln.
3. Lika kontakt till båda tyglarna.

Dessa tre steg ska förstås ses över tid, och är en del av vägen till att få en häst som verkligen bär huvud och hals själv och som söker fram till handen, utan att vara på handen. Mer om de tre stegen och kontakten till handen har jag skrivit i ett inlägg som du kan läsa HÄR.

Det här inlägget postades i Ridning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *