Vad gör man en vacker novembermorgon när man vill träna dressyr, men inser att banan är frusen samtidigt som fälten inte är tillräckligt frusna? Man får improvisera het enkelt.

Varför inte använda den lilla gårdsplanen framför huset! Den är ungefär 9*11 meter och underlaget är smått, runt gårdsgrus. (Perfekt massage för barfotahovar för övrigt.) På den lilla ytan lyckades vi faktiskt träna både skolor och samling i skritt och trav och galoppfattningar.
Mellan varven red jag runt vår stora lada så att Diablo fick lite mer plats. Lätt uppförsbacke åt ena hållet och lätt nerförsbacke åt andra hållet. (Nähä?! ;) Tränade skolor uppför och samling nerför.

Detta var för ett par veckor sedan. Den här veckan har sannerligen inte bjudit på sådant här väder! Det har regnat småspik i mängder, och nu har det frusit. På något magiskt vis rann allt vatten undan från ridbanan, så den är helt isfri, och vi lyckades sladda den vid precis rätt tillfälle, så den är dessutom helt jämn = fullt ridbar. Fast hård förstås. Men det går att träna mycket saker även på en hård bana, bara den är jämn. Det blir förstås mycket skritt, men även en del lugn trav, samling i skritt och trav och galoppfattningar eller galoppanslag går bra. Idag tränade jag och Diablo på att gå in ett eller två språng i en galoppiruett från piruett i skritt eller trav.

När vintern kommer får man vara uppfinningsrik för att hålla igång ridningen, om man inte har ridhus förstås. När det inte går att rida alls brukar jag oftast kunna hitta någon liten yta där jag kan arbeta lite vid handen. Det blir kanske inte så mycket, men lite är bättre än inget. :)

Average Rating: 5 out of 5 based on 168 user reviews.

Det här inlägget postades i Essäer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *