På (rätt) kurs med El Diablo

Var i slutet av april på kurs för Bent Branderup och eftersom kursen var på Hellekis säteri där Christofer Dahlgren håller till, så passade jag på att rida ett par dagar för Christofer också.

I vanliga fall är det min trotjänare Melissa som är min följeslagare på kurs, men hon var inte riktigt i form för kurs just nu, så därför fick jag lov att ta med mig El Diablo istället. Tänk denna häst, som haft så mycket trassel med sina nerver och sitt humör att jag i långa perioder knappt velat ta honom utanför gårdsplanen, han kunde nu följa med på kurs utan att bli stressad, dessutom skötte han sig exemplariskt från början till slut. Sådant gör en bekymrad hästägare varm i hjärtat.

Att detta fungerade så bra har jag till stor del Eddy Blom att tacka för. Hans mineralterapi har gjort Diablo till en helt annan häst! Förut var han ofta på helspänn, han var mörkrädd, han var svår att hantera när det blåste, han blev okommunicerbar i vissa situationer, han nafsade nästan konstant när man ledde honom eller arbetade vid handen osv. Allt detta är förändrat till det bättre eller t.o.m. helt borta nu. :)

Med Christofer tränade vi bl.a. på övergångar skritt fram och ner – samlad skritt – skolskritt – halva steg i trav och så tillbaka igen. Detta fungerade riktigt bra, Diablo hittar början till diagonalisering av skolskritten av sig själv, och har sedan lätt för att gå in i halva steg väldigt fint. Det gäller dock att hitta en hög energinivå, utan stress eller spänning, för att det ska fungera bra.

 
 
 
 
 
 
 
 
Christofer ger mig ett lite annat sätt att tänka på slutan. Diablo verkar något ointresserad…

 

Ännu bättre gick det dag två, när jag bytte ut det raka tränsbettet mot en stång i kombination med kapson. Stångens kedja ger ett litet lyft och hjälper till att länga ut halsen, vilket även gjorde att han hittade sin energi ännu bättre.

Galoppen börjar äntligen fungera, även det mycket tack vare Eddy Blom, men det är en annan, lång historia. Jag kan bara konstatera att Diablo har fått hjälp att bli av med många märkliga problem och att han mår bättre och bättre. Nu ska han bara går ner i vikt, så blir det riktigt bra!

Suddig bild, fin galoppfattning.                                                  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ibland försöker han fatta galopp genom att kasta upp framdelen. Då blir det så här…

 

 

 

 

 

 

Lördag – söndag var det så dags för Bent. Som vanligt :) var det ”tillbaka till grunderna fast ännu lite bättre”. Denna gång handlade det mycket om att få ännu bättre koll på inner höft, att få Diablo att verkligen sänka den, något han gör fint i öppnorna, men gärna fuskar med i slutorna. Den ”omramande skänkeln” blev lösningen på detta, det gjorde verkligen skillnad. Vi tränade även på början till skolhalten, något som Diablo är riktigt duktig på, men en viss nervositet hos mig gjorde att det inte gick något vidare denna gång. Tänk om det nervösa inslaget, som alltid finns med i början av en kurs kunde hålla sig borta!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 En sluta som kan se ok ut vid första anblicken, men här sänker han inte innerhöften som han ska.
Men svansen är fin, tack vare min dotter Maja!

 

Om du vill läsa mer om teorin kring detta och annat som gicks igenom på kursen kan du titta in på causamremove.blogspot.se
Fina bilder på alla ekipage finns på www.zahlo.se

Det här inlägget postades i Essäer, Nyheter. Bokmärk permalänken.