Fler och fler börjar diskutera om och i så fall när och hur hästar behöver täcke. När jag började rida på ridskola på 70-talet hade inga hästar täcken varken ute eller inne! Sedan dess har ju täckesmarknaden exploderat. Det finns mycket pengar i täcken!

Våra hästar har sällan täcke, men det händer. Blåst och regn tillsammans är ju en sällsynt dålig kombination, då täcker vi dem. Vid ihållande, långvarigt regn också (fast inte vid varma sommarregn förstås). Däremot täcker vi dem aldrig mot kyla, hästar tål kyla mycket bra! Vi ser till att de har mat, då mår de bra trots kylan.

Hästar är ju pälsdjur, och pälsen har en otrolig anpassningsförmåga till väder och vind. Bara för att ge ett par exempel så tog jag några bilder på Diablo när det var kallt, och på Melissa när det hade regnat lite.

 

 

 

 

Varje hårstrå har en muskel och när det är kallt drar dessa muskler ihop sig så att pälsen reser sig. På så sätt blir det luftlager runt hästen som skyddar mot kylan. Om det är riktigt kallt står pälsen rakt ut! När man lägger täcke på hästen fungerar förstås inte detta finurliga system.

 

 

 

 

 

Så här såg Melissas päls ut efter lite regn. Pälsen lägger sig i hundratals flikar som leder bort vattnet. Det droppar fint från varje liten flik. Även när det har regnat länge kan man sticka in fingrarna i pälsen och konstatera att hästen är helt torr! Fast det finns förstås en gräns när pälsen till slut inte står emot längre. Då behöver hästen hjälp av täcken eller stall.

En klippt häst, eller en mycket korthårig häst, har förstås andra förutsättningar än våra, som går på lösdrift och får rejäl vinterpäls som aldrig klipps. Men om man så långt som möjligt låter hästen ha kvar sin päls har den stora förutsättningar att klara sig utan täcken i de flesta väder under vinterhalvåret.

De stora problemen finns inte på vintern, utan på sommaren. Värme och insekter är stora bekymmer för hästarna. Att det inte krävs vindskydd/ligghall på sommaren likaväl som på vintern är en gåta för mig. Våra hästar använder aldrig sin ligghall på vintern, däremot står de där varje dag under varma perioder på sommaren, för där får de skydd mot både solen och bromsarna.

Average Rating: 4.4 out of 5 based on 245 user reviews.

Det här inlägget postades i Hästhållning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till

  1. Anne Marie Wallin skriver:

    Det är en fin sida du har! Apropå päls… håller fullständigt med! Efter flera år på lösdrift har våra hästar av olika ras en enastående päls vintertid. Förra vinter hade jag inte täcke på en enda gång trots mkt snö o kyla. Precis som du skriver så är sommaren ett mkt större problem för dem där ligghallen varit välbesökt. //AM

  2. Katarina Sjöberg skriver:

    ”Spot on” Anna! Men jag har gjott liiite andra erfarenheter som jag toppar med. Det är när du håller igång häst med hög kondition (mkt träning) över vintern och dom blir rejält svettiga med full vinterpäls. Mina hästar stallas under natten (SENT insläpp) det innebär att de släpps ut i vinterkylan svettiga in på skinnet, då går det åt ett täcke ( lättare windbreaker/ lite stoppning räcker). Spårklipper man då hästen (eftersom man ändå måste täcka) då torkar hästen fortare. Att helklippa hästen kräver största tiden av dygnet i uppvärmd box = förkastligt. Min erfarenhet av 70-talskusarna är den samma som din… MEN, gå tillbaka till de som verkligen jobbade för brödfödan i skogen! Dessa hästar fick en yllefilt över sig för att inte kylas ner för fort när dom arbetat sig svettiga (40-, 50-tal).

    • Anna skriver:

      Visst komplicerar det saken om hästarna blir mycket svettiga. Vi väljer helt enkelt att inte rida dem så svettiga under vintern. :) Det betyder inte att vi nöjer oss med att kasa runt i skritt. I full vinterpäls kan de gå ett rejält arbetspass, utomhus eller i ridhus, i alla gångarter.
      Men hästar lever med olika förutsättningar och används på olika sätt. Man ska själv välja att göra det man tror är bäst för hästen!

      • Katarina Sjöberg skriver:

        Det är just det… avvägning och ibland mycket bollande i ens huvud på vad som är bäst – smidigast – mest ekonomiskt – medicinskt försvarbart – mest glädje för både fyr- och tvåbenta. Så länge man klurar på allt detta och accepterar och respekterar andras sätt att komma fram till en egen bra lösning så blir det bra och bättre. Det är när man stöter på ren negligering och ovilja till kunskap som man blir ledsen och frustrerad.

Lämna ett svar till Katarina Sjöberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *