Hmm, tydligen dags för något. Det skulle kunna vara havre, den brukar komma därifrån. Fast det brukar å andra sidan sadeln också… Bäst att vara på sin vakt!

 

 

 

Mmmmm, klia mer! Bättre än havre faktiskt. Ja ja, jag vet att man ser lite fånig ut med den här minen, men försök hålla masken själv så får du se hur lätt det är.

 

 

Jaha, nu ska hon tydligen gulla med mig. Man får stå ut. Om jag låtsas att jag gillar det kanske hon kliar mer sen. :)

 

 

 

Ja ja, jag VET att jag har glömt mascaran!

 

 

 

Det blev alltså sadel. Nåja, havren kommer väl sedan…

 

 

 

Här är det lite läskigt tycker jag, det brukar finnas fiender i häcken. Men om jag blundar ska det nog gå bra.

 

 

 


Först säger hon öppna och då gör jag det och sen säger hon sluta och då slutar jag, men då verkar hon inte alls nöjd. Nån som kan förklara varför?

 

 


Uuff, det här är jobbigt! Men tydligen uppskattat. :)

 

 

Skön avslutning! Om man skulle passa på att busa lite… Nej, jag tror att jag försöker sno åt mig lite goda löv istället. Mat går trots allt före bus.

 

 

Det här är livet! Inget dumt hästliv man har faktiskt. Vi ses!

Average Rating: 4.9 out of 5 based on 180 user reviews.

Det här inlägget postades i Essäer. Bokmärk permalänken.